Kära tomten..

Här kommer första delen av min önskelista.

Jag är väldigt dålig på att använda långkalsonger. Jag lever kvar i en slags högstadiementalitet och tycker fortfarande det är coolt att inte ha långkalsonger. Eller var det så att byxorna man hade på den tiden var så tighta att de inte rymdes? Jag minns inte.

Här om dagen var det många minusgrader och snöade dessutom jävel. Just då tyckte jag att det vore en bra idé att bege sig ut på en uppfriskande promenad och samtidigt passa på att årsinviga långcashen.

Rotade igenom garderoben utan att finna vare sig långkalsonger eller täckbyxor (det skulle vara absolut sista utvägen, jag är way too cool för täckbyxor, speciellt såna av märket Dobsom) Det enda jag hittade var vad som såg ut som ett par stringtrosor med hellånga ben.

Det kunde väl inte? Var det möjligt? Jodå, nog var det mina långkalsonger som sett sina bästa dagar...för ungefär 8 år sedan. Men jag hade inte så mycket till val så jag drog på mig dem. De kylde mer än vad de värmde. Och jag fick sätta mig på spisen för att tina upp när jag kom in igen.

Under hela promenaden höll jag andan och bad till Gud att jag inte skulle bli påkörd eller halka och bryta benet. Att ambulanspersonal skulle måsta klippa upp mina byxor skulle nog vara höjden av pinsamhet.

Därför, kära tomten, önskar jag mig ett par nya långcash i julklapp!

Tala är silver, tiga är guld.

Efter förra veckans avslöjande om min fejkkulturella image var det som att en sten föll från mitt hjärta.

Sviterna efter detta är att jag har gått och blivit brutalärlig. Om allting. Ni vet ungefär som man är på fyllan när man vågar erkänna att någons skor faktiskt är tokfula. Eller att någons nya frisyr inte blev så bra after all.

Jag gick lite för långt i min nyvunna ärlighet och råkade avslöja för min mamma att jag feströkt. Sen var jag så uppe i varv så jag råkade avslöja min bror också. Förlåt.

Det roligaste var ändå att hon inte trodde på mig. Fraserna "Visst säger du så där bara för att se hur jag reagerar" och "Nu skojar du med mig" upprepades ungefär 16 gånger under samtalet. Till sist gav jag upp och övergick till att prata om vädret.

-Undrar om Leo måste ut och ploga imorrn?

Vilken miss.

Jag blev väldigt ledsen när jag öppnade Norran imorse och fick se vad jag missat i helgen.

Lill-babs har varit i stan. Jag som trodde att spritångorna som stack i näsan på lördagsmorgonen var mina egna. Och vem kunde ana att skalvet som uppmätte 3,2 på Richterskalan om lördagsaftonen kom från stilettklackar som slogs i Nordanåteaterns tak?

Vem kunde anat? Inte jag i alla fall. För då hade jag suttit där...på första parkett med en flaska JD i en brun papperspåse och sjungit med i "Klas-Göran".

Och ja, jag är bitter.

Jag har inte hybris, nej nej.

Kikade in på Rix FMs blogg-SM för ett tag sen. Jag blev alldeles beklämd över hur många talanglösa svenskar det finns som har tillgång till dator och alldeles för mycket tid över.

Nu tänker jag på bloggare vars inlägg kan se ut som följande:

"Ikväll har Hanna varit här, vi har ätit citronmuffins, de var inte så sura som man kan tro...hihi"

"Kolla vilka snygga rosa armband jag fyndade på Glitter för 29,50:-! Fina, va?"

"Vilken härlig dag det är idag, vad ska ni ägna dagen åt?"

Är det sånt här man ska tvingas läsa? Jag vill skjuta prick med mina kaskadspyor som frambringas efter att jag lyckats hitta blogg efter blogg efter blogg med liknande innehåll. Är hoppet ute för den svenska bloggkulturen?

Vem är då jag att sitta här och klanka ner på andra och tro att jag är störst, bäst och vackrast? Det tror jag inte. Jag anser bara att jag är bättre än merparten av dessa wannabe-blondinbella-fjortis-mainstream-bloggare.

Om jag kunde skulle jag starta en form av judeutrotning, fast denna gång riktad mot skeva modebloggerskor, folk som tillägnat sitt husdjur en egen blogg eller folk som återger vad de äter till frukost...varje dag.

Den enda likheten jag har med Hitler är dock min lugg på mitt körkort. Jag ser det istället som ett kall att hålla ordning och skipa lite rättvisa i det laglösa land som vi också känner som cyberspace. Det har gått sådär hittills. Men samarit som jag är så föreslår jag följande konstruktiva aktiviteter för vilsna bloggare att ägna sig åt istället för att förpesta internätet:

* Skaffa en kolonilott med vänner.

* Spela bingo.

* Lära sig något utdött språk och starta en ny blogg på valda språk. Blondinbella på gotiska skulle förmodligen bli succé...

* Göra en valfri insats för samhället. (Blogga kan tyvärr inte räknas i detta sammanhang)

* Sista tipset blir att läsa en bok. Helst en av Dostojevskijs tjocklek. Så ska väl amatörsmurfarna hålla sig borta från datorn ett bra tag...

Braskitbraskitbraskit

The Fine Arts Showcase - Chemical Girl

Livstecken från ärketönten.

Fick ett sms imorse från en av de mest okomplicerade och härliga människor jag känner.

"Jag råkade hosta upp en pommes fritesbit nyss. Så. Sjukt. Otrevligt. Den har alltså suttit i min hals hela natten och liksom väntat på att få komma ut. Yuck!"

Jag vek mig trippel av skratt. Med ens såg jag hela scenariot framför mig, hur ärketönten, någonstans i gränslandet mellan rödvinsdvala och vakenhet, plötsligt rycker till. Vrider och vänder sig, känner hur tungt huvudet är, känner smaken av sandpapper i munnen och hostar till.

Oh, en liten pommes! Tar ut den och begrundar den mellan tummen och pekfingret. Aningens lös och sladdrig, men nog är det en pommes, alltid! Ser först förskräckt ut, sen lite mer förnöjsam och pillemarisk. Kollar till höger om sig i sängen. Inget sällskap. Kollar till vänster om sig i sängen. Inget sällskap. Och som ett barn som äter snorkusar när mamma tittar bort, åker pommesen in i gapet igen i 190.

Ärketönten somnar om. Mätt och belåten i tron att ingen vet om hennes snuskiga tilltag. Men ack vad man kan bedra sig...

Fredagscitatet XI

- Det är humlornas sätt att flyga som skrämmer mig.

Dessa bevingade ord myntades av allas vår Färjan-Håkan. Ni vet den där bartendern från tv-programmet "Färjan" som har ett välblekt leende av guld och klippkort på solariet. Han som raggar på all i kjol och förmodligen får ligga mest i Sverige just nu.

Lyssnade på RIX igår morse när han var där på intervju. Vad som jag trodde skulle bli en orgie i snygga brudar-sex-höhö-machosnack urartade redan i inledningen när Håkan avslöjade sin stora rädsla. Och det var som sagt ingen vanlig Svensson-rädsla.

-Det är humlornas sätt att flyga som skrämmer mig, förkunnar han.

SAY WHAT!? Vem kläcker ur sig något sånt? Det här är nästa steg efter att ha angett kvalitetsporslin som intresse. Det här är stort. Dock tycker jag att han släpper den här nyheten i lite fel tidpunkt i hans karriär. Jag tycker han borde väntat tills "Färjan" slutar sändas, folk börjar sakta men säkert glömma bort vem Färjan-Håkan är och livet börjar så smått återgå till det normala igen.

DÅ, som ett åskoväder en klar sommardag, som blixthalka i september, som en bomb över Hiroshima. DÅ ska han släppa nyheten.

"Färjan-Håkan talar ut om sin stora skräck; Det är humlornas sätt att flyga som skrämmer mig" Så kan han gotta sig åt ytterligare 15 minuter i rampljuset.

Trevlig helg!

Beep-beep.

Kikade in på ams.se för att känna mig duktig. Väl där så fick jag syn på en intressant platsannons.

SÖKES: Koreograf samt koordinator till Brolles överkropp inför kommande reklamfilmer för MQ.

Jag blev genast sugen på att söka, det kan ju inte vara så svårt att göra ett bättre jobb ifrån sig än den lekman som har lärt Brolle sina moves i Fashion-reklamen. Känns dock ändå djärvt och nytänkande att kombinera en gigantiskt hängande gamnacke med spasmiska och okontrollerade armrörelser.

Nytänkande, men ändå går det inte hem. Det verkar som att koreografen har varit på ett Friskis & Svettis- pass just innan. "Och så rullar vi axlarna bakåt och slappnar samtidigt av i nacken". Sätt på Brolle ett par trikåer och rosa benvärmare så hade han platsat på vilket medelpass i vilken gudsförgäten gympasal som helst.

Att han sedan slaktar Bowies "Fashion" så till den milda grad att spypåsar borde delas ut till alla kanalens tittare är en annan femma. Men bidrar verkligen till att göra hela grejen än mer oförlåtlig.

Notsojävlafunky.

- Har du nya skor? Nä, jag ser det, du borde köpa nya.

- Konstig tröja, vad är det för jävla färg, den är då inte gul.

- Vad är det med dig idag, du ser nyknullad ut.

- Varför har du på dig en pyjamaströja i frotté?

- Vad har du gjort med håret idag då? Konstigt.

- Du har pojkform.

- Du och Kicken från Poodles är jävligt lika.

- Du ser ut som en flata.

- Från Ryssland.

- Man ser ju på dig att du inte är en stjärna på dansgolvet.

- Och ingen jävel på kärlek heller.

Vad är detta? Mobbning på lågstadiet? Reinfeldts samtal med Göran Persson? Anna Book på uttagningen till Let's Dance? Nejnej, det är en helt vanlig dag på jobbet med Funky Fred. Jag? Jag är from som ett lamm. Alltid.

En gång visade han dock prov på en mänsklig sida. Det var när jag ville ha hjälp att lägga in videoklipp på bloggen. Då fick jag mig den här bilden tillsänd.



En pedagog uti fingerspetsarna...

Om vi kom in?

Ha! Vi kom knappt ut!

S8, attempt 2.

Lerner inc. har tillsammans med Newstream ltd. arbetat fram ett idiotsäkert sätt att ta sig förbi Petrijävel och in på Station 8. Glada amatörer som varit med i processen är Öström, Lindholm, Johansson och Bergquist.

Ikväll kan ingenting gå fel! Uppdatering kommer kanske imorgon, beror på hur idén mottas...

Shine on!

Lycklig blir man tillsammans med någon

sa Francoise Sagan. Klart som korvspad att hon har rätt. Frågan är bara med vem?

Hon var en intressant kvinna. Spännande och fascinerande. Före sin tid både litterärt och privat.

Jag ska läsa hennes "Bonjour Tristesse". Eller läsa och läsa. Jag vet hur det kommer att sluta. Jag kommer att köpa boken. Fingra på den, öppna den och lukta på nyboks-doften. Läsa baksidestexten en, två, kanske tre gånger.

Sedan kommer den att ligga på sängbordet och pocka på min uppmärksamhet. Väsa med Lill-Babs hesa JD-röst "Läääääs miiiig, läääääs mig". Mest troligt så kommer jag att lyda uppmaningen och påbörja den. Läsa en trettio-fyrtio sidor och sen kommer intresset att svalna och Sagan kommer att åka in i bokhyllan någonstans mittemellan andra påbörjade verk av storheter som Hemingway och Dostojevskij.

Jag har egentligen läst alla klassiker. Hur mycket jag har läst av dem vill jag inte gå in på. Jag älskar böcker men jag hatar att läsa. Vadå motsägelsefullt? Jag har inte nog ro i kroppen.

Men någonstans i mitt inre är jag ändå övertygad om att jag en dag i framtiden kommer plöja mig igenom "Bröderna Karamazov". Tills dess får böckerna stå där och utgöra en falsk och påklistrad fasad av den kulturelitist jag egentligen vill vara.

Men om man skulle få för sig att skrapa lite på ytan så upptäcker man att undertecknad hellre ser på "Hål i väggen" än "Kobra" och roar sig med att läsa "Se och Hör" på jobbet.

Det är illa. Riktigt jävla illa...

Figge har redan avslöjat mig, nu väntar jag på att bomben ska brisera i andra läger. Tills dess; Sing-a-long ikväll...någon?

Viva la France.

Har blandat drinkar och pratat med nunnan i afton.

Samtalet gled på något vis in på Frankrike och dess vackert klingande språk. Hon berättade att det enda hon kunde säga på franska var "Voulez-vous coucher avec moi ce soir".

Jag skrattade. Högt och länge för jag tyckte det var jättekul. Av alla fraser som finns är denna den hon förmodligen aldrig kommer att få användning för.

Så jag agerade samarit och lärde henne "Je m'appelle" och hoppas vid min själ att hon kommer att få mer nytta av det!

Fredagscitatet X

Idag har jag inte ens något fredagscitat att bjuda på. Så illa är det. Jag hade tänkt skriva om när jag och JP snackade norrländsk litteratur och hon trodde att Torgny Lindgren skrivit "Palten" istället för "Pölsan". Men det blev inte så kul.

Sen hade jag tänkt skriva om Sandras specialsoppa på köttbullar och kål, men fick inte riktigt till det.

Till sist fick jag för mig att sno ett citat så att alla blir nöjda och glada:

Två tjejer ~14 sitter och pratar om allt mellan himmel och jord.
Tjej 1: Vet du, man får välja vilka kläder man ska ha när man blir begraven.
Tjej 2: Får man? Jag skulle nog vilja ha mina Diesel-jeans och min Fjällrävenjacka.
Tjej 1: Ja, man måste ju ha något bekvämt men samtidigt snyggt.
Tjej 2: Tänk om man inte hinner välja innan man dör. Då kanske typ mamma väljer kläder till mig. Om hon valde typ manchesterbyxor och en Cubus-tröja så skulle jag döö!

Jag vet inte varför, men det här känns som något som Tove har sagt...

Trevlig helg!

Braskitbraskitbraskit

Kristoffer Ragnstam - Swing That Tambourine

For goodness sake.

Hej. Det är vi som är Hippieshakers. Vi är en sluten stödförening för individer som hamnat lite snett i samhället. Anna, Linnéa, Tea och jag själv då. Vi har en hitlåt också. Den kanske kommer upp här på bloggen i framtiden.

Vi har en rock´n´roll-stämpel som är svår att tvätta bort. Vi är lite too cool for school och allt annat. Det är vi som brukar sätta Borlänge i skräck under somrarna och mötas på halva vägen i Umeå under vintrarna.

Vi gillar söta pojkar så som Teddy Lucic och Peter Siepen. Men INTE Timo Räisänen. Det har vi aldrig gjort och kommer aldrig att göra.

Annars har vi inte så många laster. Eller jo, vi gillar alkohol. Och bacon.

I december kommer vi vidga våra vyer och bege oss ner till huvudstaden. Där blir det bus eller godis. Jag hoppas på båda. Hoffmaestro står iallafall på schemat. Och så ska vi skjuta raketer på Fridhemsplan och slå klackarna i taket och så är det väl tänkt att alla ska hitta sig själva på en bänk i Vitabergsparken innan hemresan. Större krav än så har vi inte.

Det blir spännande. Kanske får Teddy följa med. Kanske inte.

Kusin Vitamin

Min kusin är hemma i Skellefteå på besök.

Hon är ingen vanlig kusin. Hon är nunna och bor till vardags på Vadstena Kloster. Känns skönt att jag har kontakter för en plan B om plugg-/Australien-/Stockholmsplanerna till våren går i stöpet. Ingen mer bingo, då blir det celibat och böner istället!

Hon är ingen vanlig nunna heller. På fredag ska vi blanda drinkar. Jag har lovat Kalles blåbärssoppa-likör43-vispgrädde som omväxling till nattvardsvinet. Jag tror det kan bli en hit.

Fickparkera.

Jag fickparkerar aldrig.

Har inte gjort det sen jag tog körkortet. Eller jo, okej. När jag och Niklas skulle på hockey, men det räknas egentligen inte. För efter uppskattningsvis femtioelva försök var jag uppgiven, svettig och arg. Så då fick han ta över ratten och jag fick ägna mig åt pedalerna. Och då gick det naturligtvis som en dans. Egentligen kan jag ju inte få cred för det. Men jag väljer att ge mig lite iaf.

Hur som helst. Här om dagen lyckades jag inte hitta en enda ledig parkering i stan. Körde längs Strandgatan när jag plötsligt fick syn på en lucka som jag i vanliga fall bara skulle passera och låtsas att jag inte såg.

Men plötsligt drabbades jag av ett sting av hybris som jag inte upplevt sen jag byggde melontorn på Coop som sedermera rasade när första kunden kom. Jag skulle fickparkera i Johanna Andersson-stil, goddamnit!!

Kör fram jämsides med bilen framför. Upptäcker att det sitter en medelålders kvinna i den bilen som kollar lite snett på mig. (Inte bara för att jag rent fysiskt befann mig snett bakom henne) Jag manövrerar bilen med en falsk fasad av självsäkerhet. Självfallet har jag öppen handflata när jag rattar den. OBSOBS! Detta är viktigt, det har alla erfarna bilförare, inte bara de som kör ut mat från Arken. Funderar också på att slänga upp högerarmen bakom passagerarsätets nackstöd, men hindrar som tur är mig själv.

Helt plötsligt befinner jag mig inne i rutan. Jag vet inte hur jag tog mig dit, men känner mig fantastiskt nöjd. Stolt som en tupp.

Nu till pricken över i:et. Eller löken på laxen eller kaviarn till ägget eller whatever. Just när jag ska vrida om nyckeln och ställa in p-passet ser jag hur kärringskrabban i bilen framför kör iväg.

Världens sämsta medmänniska? Eller såg hon bara att jag behövde övningsköra?

Lördag. A Lovestory.

Det här är Sandra. Hon är med i VC Travels och är en bra tjej. Hon lyssnar på skitbra musik och är en smarting. Hon jobbar med gamlingar. Vi har alltid kul tillsammans.

Hon till vänster är Malin. Hon är också bra och alltid glad. En gammal KUSKare som jobbar på Subway. Chicken Teriyaki säljer bäst om ni ville veta. Tillsammans hade de styrt upp en hejdundrandes 20-årsfest i lördags.

Det här är Sofia. Hon är cool. Hon har såna där snyggt trasiga strumpbyxor. Det är inne nu, men det tyckte hennes pappa inte om. Hon lärde mig hur man skulle göra, det var bara att rispa lite med nageln över strumpbyxan, baggis! Hon lyssnar på bra musik och har en mamma som är bra på engelska.

Det här är Matilda. Hon är rolig och snäll. Vi har spelat basket tillsammans sen urminnes tider och hon har jämt varit en av de bästa i laget. Hon tror att Oslo är ett land, men sånt får man ha överseende med. Hon ville också ha sådär snygga trasiga strumpbyxor och som det modeorakel jag är och eftersom jag just fått reda på hur man skulle göra, så erbjöd jag henne att hjälpa till.

Jag vette fan vad som hände. Jag slant litegrann med lillfingernageln och på ett ögonblick så hade hon en reva över hela låret. Jag ville ju bara hjälpa till...Man ska aldrig vara hjälpsam på fyllan, det brukar inte bli succé. Jag tråcklade ihop hela eländet med en hårnål.

Som ni ser så blev effekten inte riktigt densamma.

Men vi är vänner ändå! Hon ska få nya strumpbyxor.

Och dra på trissor och har ni sett på maken?! Där är ju Orup. Vi var på samma efterfest i lördags. Den mannen rymmer mycket kärlek.

En kul helg, klart slut.

Maars dag.

Det går rykten på stan om att det är Maars dag imorrn.

Bra Reinfeldt. Nytänkade och bra!

När jag fick veta det så rätade jag lite extra på ryggen, knyckte på nacken och slog näven i bordet och sa "att det var fanimig på tiden". Sen kastade jag lite med lockarna och tindrade lite extra med de gröna, för att få mer gratulationer.

Sen fick jag veta att jag är lurad.

Fars dag? Vad är det för jävla påhitt?!

Fredagscitatet IX

-Orup? Du har ju inte ens rätt att skämmas!!

Figge har bevisligen lite svårt att skilja på fin- och fulkultur.

Trevlig helg!

Angående det där med att falla för fel killar.

Jag och mamma promenerade på stan idag när vi fick syn på tre vakter som ledde en man i 25-årsåldern i handbojor.

Jag såg hur mamma utvecklade en rynka av avsmak mellan ögonbrynen när hon fick syn på honom. Därför kunde jag inte låta bli.

-Men kolla, där är ju Erik. Han som skrev en massa snusk i min studentmössa!

Scenen som följde var den roligaste jag upplevt på länge. Jag har aldrig sett en par ögon spärras upp vidare. Ett par näsborrar som var mer enorma än tjuren Ferdinands. Eller ett par ögonglober med större diameter. Ni vet den där svarta kvinnan på youtube som kan ploppa ut ögonen. Just hon, hon ligger i lä.

Sen sa jag att jag skämtade. Lite för tidigt för att hinna fånga hela spektaklet på bild, tyvärr...

Braskitbraskitbraskit

Och ännu bättre att de kommer till Umeå den 29 november.



Junior Boys- In the Morning

Det ska börjas i tid.

Igår jobbade jag på årets första julbord.

Det är den femte november och jag är redan less på Carola och hennes överpretentiösa "Barrabababam-little drummer boy". Den blir liksom inte bättre bara för att Blues är med. Hennes skiva snurrades om och om igen hela kvällen igår. Ska det fortsätta så här så kommer jag att vara psykiskt nedbruten och fysiskt ledbruten långt innan julafton.

Igår smakade jag även lutfisk för första gången. Ungefär som en smaklös tvättsvamp som ramlar sönder inne i munnen. Inte att rekommendera.

Sedan så var det uppdukat för valvaka med ost och vin och godsaker hos aös. Jag har kommit underfund med att jag är för gammal för att vaka. Gjorde man det inte till Lucia när man var fjorton ska man faan inte ge sig in på det när man är tjugo "bara för skojs skull". Men skoj var det i och för sig.

Dock slumrade vi alla till innan segern var klar. Grattis Obama. Grattis världen!

Det är inte lätt när det är svårt.

Att jag alltid ska falla för fel killar. Eller om det är tvärtom?

Mamma II

Rollerna är ombytta här hemma. Min mamma har börjar dra pappaskämt. Jag är ganska negativt inställd till denna tämligen krystade form av humor. Speciellt när den kommer från min egen mor.

Följande scen utspelade sig idag på Beckers färg. Jag och mamma skulle låna hem tapetprover till vardagsrummet och bad en kvinna om hjälp.

-Få se, det här med bårder, är det inne nu, undrar mamma.

-Nja, alltså det kommer ju alltid att finnas men just nu är det inte så populärt, svarar tapetkvinnan.

-Man kan väl säga att det inte riktigt är på tapeten nu, höhöhö!

-Eh, nej...precis.

Tapetkvinnan skruvar på sig. Mamma skruvar på sig och jag är vid denna stund lika nerskruvad som en korkskruv i en vinare en fredagkväll. Känner mig som tretton igen. "Meeen morsan, gud vad pinsamt"

Hon märker sedermera att skämtet inte går hem, säger "då lånar vi hem de här då" och traskar ut ur butiken.

Och så var det det här med geografin.

Eftersom jag inte gör/säger/upplever något roligt själv för tillfället så väljer jag att fortsätta citera andra som har mycket mer eh...vettiga saker att förmedla.

I tisdags kikade vi på Rosa Bandet-galan. Jag ringde in för att skänka pengar som den goda medborgare jag trots allt är. Inte alls för att jag ville vinna en ny bil, utan jag tyckte helt enkelt att forskningen var värd mina surt förvärvade 9,90 riksdaler. Kalla mig givmild, det är bara förnamnet.

Hur som helst så hade jag inte lika tur som den skånske gubbe som kom fram och fick prata med Hasse Aro där han stod vid den nya röda bilen.

När han pratade med skåningen så kommer det upp en sån där ruta i nederkanten av bilden där det står "Gunnar Johansson, Vebberöd".

Ingen tänker mer på det och jag är mest bitter över att det inte stod "Maria Nyström, Skellefteå" i rutan istället.

Plötsligt utbrister JP:

-Vebberöd? Vad är Vebberöd?

-Det är väl där han kommer ifrån. antar jag.

-Jaha. Ja, jag trodde det var färgen på bilen!

Snart har jag material till en ny bok "JPs samlade grodor vol. 1"