Rhodos hej och hå!

På onsdag åker de sargade delarna av VC Travels, dvs jag och JP till Rhodos. Jag tror det kommer bli awesome.

Det lustigaste är att både min morbror och moster samt mina föräldrars bästa vänner åker med samma plan. Har vi tur hamnar vi på samma hotell som några utav dom. Har vi riktig jackpot hamnar vi alla på samma hotell. Ojoj, vilka förfester vi har att se framemot!

När så JP raglar hemåt med en Stavros eller en Giorgios under armen så blir det jag som får stå för det seriösa ansiktet utåt mot släkt och vänner. Det kommer bli en tämligen oprövad roll som jag tänker axla på fullaste allvar. Yeehah!

Äntligen!

Bingon tar nya tag. http://www.aftonbladet.se/bingo/article3205621.ab så nu kommer medelåldern förhoppningsvis sänkas en aning från de tappra 73, 4 åren som den är idag på Bingoavenyn. Bingotält på Trästocks utlovas också nästa sommar!

Amma mamma

Egentligen har jag inte så mycket mot mammor som ammar sina barn offentligt. Det är ju det naturligaste i världen. Bara jag slipper titta på...

Jag och mamma K och faster I var ute och gjorde stora stan och skulle äta lunch på Lilla Marie förra veckan. Grekiska biffar med fetaost och potatissallad stod på menyn och jag kände att en gastronomisk orgasm var nära förestående.

Vid bordet framför oss hade ett gäng unga mammor varit på barnvagnsrally och tog igen sig med en kopp kaffe tillsammans med sina ungar. Gulligt, tänkte jag och skulle precis hugga in på min biff.

Jag var dock inte den enda som högg in. En utav mammorna kastar fram sitt högra bröst till sin lille gosse så att det går ett vindrag på 27 sekundmeter genom lokalen. Och innan jag hinner upprepa mantrat "Titta inte på tutten, titta inte på tutten" tillräckligt många gånger i mitt inre så är min blick där som en målsökande projektil.

Det var den lunchen. Ett sårigt hängbröst med ett tillhörande fastklamrande spädbarn förvandlade den stundande matorgasmen till ett oaptitligt antiklimax.

Musikkarriären

Jag pratade lite allvar med min 4-åriga granne Freja härom kvällen. Hon är en klyftig tjej, jag har lärt henne allt jag kan. Bland annat vet hon att man bör steka blodpuddingen och inte koka den som man gör hos Nilssons...

Hur som haver så började vi prata om min framtida musikkarrär. Hon, liksom jag, spelar (läs: äger) nämligen munspel.

- Hur går det för dig att spela då, Freja?

- Jo, bara fint. Men jag spelar inte så ofta.

- Aha, för mig går det mindre bra. Det låter liksom inte bra. Du kanske kan lära mig?

- Men, förstår du, det är bara att du blåser i hålen och flyttar munnen åt olika håll och blåser olika hårt. Då kommer det melodier av sig självt.

- Ah, tack så mycket för lektionen, hörrdu.

-Äsch då, det var väl inget.

Så ung och klok och oförstörd att det gör ont. Tänk om alla tänkte sådär. Vilken fantastisk karriär jag hade haft framför mig då...

GI-rapport dag 3.

Jag har varit väldigt hungrig. Mamma har sprungit runt i huset som ett jehu de senaste dagarna och ryck ut kontakterna till alla elektroniska apparater ur väggen. När jag frågar varför svarar hon "Det åskar ju". Jag förklarar för henne att det bara är min mage som mullrar.

För att få tyst på detta letade jag under gårdagen efter något tillåtet att äta. Banan? Njet. Flingor? Nix. Rostat då? Nej. Jag fick dock syn på en glasburk med linfrön i skafferiet. Hungrig som jag var så lastade jag in en rågad matsked i käften.

Det är något som jag tycker alla bör pröva på hemma. Känslan är praktiskt taget obeskrivlig, men jag tänker ändå ge mig på ett taffligt försök.

Tänk dig att du sprättar upp en saccosäck och sticker ner skallen i den och försöker svälja alla de små kulorna. Samtidigt. Det går liksom inte.

Dessutom har farmor B sagt till mig att man ska tugga skiten för att få i sig nyttigheterna. Så jag tuggade. Och tuggade. Och tuggade. Så länge att jag glömde bort att andas och fick plötslig andnöd och satte hälften av fröna i halsen. Kvarvarande frön flög ut på diskbänken som en svärm av små bruna missiler på grund av efterföljande hostattack.

Linfrön. It's a must-try, folks.

Det där med CV.

Jag har sökt lite jobb de senaste veckorna. Dock har jag aldrig varit någon stjärna på att skriva CV:n. Hur som haver så försökte jag ändå knåpa ihop något som var en lagom blandning av skryt och ödmjukhet. Det gick sådär.

För ett jobb skulle man fylla i en färdig mall på ett CV. Det gick alla tiders tills jag kom till "intressen". Jag skrev "kultur" och ordbajsade lite om Kafka och Mankell och musik jag gillar. Sen skrev jag "sport". Och informerade om att jag själv spelar basket och dessutom gillar att titta på fotboll och hockey och yadayada...tråkigt!

Sen hade jag tänkt skriva "resa". Men sen tänkte jag två gånger för ovanlighetens skull. Varenda svensk hade väl skrivit sport, resa, umgås med vänner, musik osv. Genom det skulle jag inte få nåt jobb. Nej, här gällde det att ligga steget före. Tänk som en arbetsgivare, man måste sticka ut ur högen med ansökningar.

Så på tredje och sista intresset skrev jag "kvalitetsporslin". Plitade ihop en ömsint kärlekshistoria om mitt fiktiva förhållande till Gefle och Rörstrand och den norska godbiten Figgjo, som Greasemonkey lärt mig om en gång i tiden.

Nu väntar jag bara på svar. Jag skulle tippa att jag har jobbet som i en liten skolåda.

GI på g.

Idag har jag gjort nåt drastiskt. Precis som de gamla rävarna Matilda, Tove, Elin och Susanne så har jag börjat med GI. Jag tror det kommer att gå fantastiskt dåligt. Min kropp är inte gjord för att överleva på bönor, sallad och bacon. Jag har en kropp som hämtar sin energi från kladdkaka, löst och glass. Men ett försök ska jag ge det iaf.

Tydligen är det tillåtet att äta mörk choklad. Yee-fucking-ha, det verkar som jag har dragit en vinstlott...

En fest.

Efter en städsession som varat i snart ett dygn börjar jag komma på benen igen. Festen var super och tack för hjälpen till alla i kommitten, JP, Johanna, Anna och Tea.

De första gästerna anlände på cykel. Hugo imponerade kanske mest efter 4 mil på hojen från Östanbäck. Sedan droppade gästerna in allt eftersom aftonen började övergå i kväll. Vissa hade grundat på Dallas för säkerthets skull. Vissa hade med sig rostbiff och vissa var rutinerade och hade kräftstjärtar i burk med sig. Vi var dock många som gav oss i kast med de kloförsedda skaldjuren som inte var lätta att skala, manualen till trots. Ronny lyckades dock visa prov på optimal sugteknik. Mycket verkstad, lite mat.

Snapsvisorna höll igång och höll oss varma. Lekledaren Tea tog över kommandot efter middagen och lurade ut alla på gräsmattan. Det skulle fnysas Djungelvrål, spottas långfil, frågesportas, bära människor på ryggen och leka irländsk julafton. Många gröna knän blev det innan lekarna var slut. Många skratt. Mycket fusk.

Rabarberpaj och vaniljsås, signerad Anna till efterrätt. Några tyckte dock att det var roligast att ha vaniljsåsen i ansiktet istället. Fler människor droppade in. Fler snapsar sjöngs in. Det doftade angenämt av kräftspad och öl.

Kvällen övergick i natt. Stekpannor hittades under bron. Pojkar och flickor utmanade ödet och satt på balkongräcket och rökte. Kvällen övergick i morgon och den angenäma doften övergick till mindre angenäm. Cykelgänget red hemåt. Jack i bara kalsonger och jacka. Någon förvånad?

Kräftskivan kändes som en stor avskedfest. Nu blir det höst och folk fortsätter studera, åker till Umeå och Uppsala. Folk börjar studera. Folk åker till Tyskland, Norge och Malta. Och till Stockholm. Och vissa stannar kvar ett tag till. Själv vet jag inte alls vad jag ska göra. Det löser sig.

Helan gick

Det var roligt igår. Väldigt. Mindre roligt idag dock. Är det nån som saknar en vit jacka, en grön tröja och en bilnyckel till en Citroen så är det bara att komma och hämta. Eller ge bilen till mig.

"Ready? Party? Now!"

Ohoj, här sitter jag och smuttar på nubben, kittlar kräftorna mellan klorna och övar på snapsvisorna. Här bjuds ni på en moodsetter inför morgondagen. Håll till godo. OBS. Jättekittlig mellan klorna ->

Var nöjd med ölen:
Melodi: Apans sång

Var nöjd med,
allt som ölen ger,
och även om du dubbbbelt ser,
glöm bort bekymmer, sorger och besvär.

Var glad och nöjd för vet du vad,
en folköl gör ju ingen glad,
var nöjd med ölen som vi dricker här.

Saker som borde bojkottas. Del 1

I ett häftigt PMS-rus löpte jag amok runt huset för att hitta något som skulle kunna stilla mitt sockersug. I skafferiet fick jag syn på mammas 85%-iga mörka choklad.

Jag är inte kräsen, choklad som choklad. Hur många rutor gör dig glad? Jag bröt lös en stor bit för säkerthets skull och slukade den i ett nafs. Det kändes ungefär som att slicka en kohud som legat i ett kakaobad i två veckor. Aldrig mer!

Tacka vet jag Marabou.

Cykelfantasten

Jag är dålig på att köra bil. Lite sämre på att åka inlines. Och helt fantastiskt oduglig på att cykla.
Speciellt under inverkan av berusande drycker.

Eftersom jag är från bushen cyklar jag inte så ofta. Jag skyller den rena lättjan på att avstånden är för stora. Fram för allt gör jag inte som vissa stadsbor som använder cykeln även på vintern, genom snö och över is. Det är som att be om att få åka plingplong-taxi till plåsterkåken.

En sen kväll i somras hade jag och JP varit ute och svängt de lurviga på Station8. Kvällen till ära hade jag lånat hennes mammas cykel så att vi skulle ta oss fram lite smidigare och slippa åka taxi. Och smidigt hade det gått, minst sagt. Över bro och kullersten hade vi tagit oss utan minsta antydan till ostyrighet.

Kvällen skulle avrundas som sig bör med en French på Statoil söder. Nu kom mandomsprovet. Eftersom JP är en stressad figur och kvällskylan hade börjat krypa in under skinnet så kom det sig naturligt att vi skulle äta och cykla samtidigt. Baggis!

Några meter senare låg jag på backen. Skrapsår på knäet. Cykeln i en skrotig hög bredvid och korven utflugen ur sitt bröd.

-Men herregud, hur gick det med cykeln?

Äkta vänskap vs. Materiella ting 0-1.

Och ge fan i rabatterna!

Vi ska ordna en kräftskiva i helgen, jag och mina vänner.

Mamma är ganska lugn. Pappa är mer orolig;

- Det får ju inte blir något fylleslag här i helgen.
- Nejdå, det är lugnt, försäkrar jag.
- Ni måste ju vara nyktra, någon måste ju ha ansvaret.
- Jo, ehum självklart, öh...alltså det där löser sig, du vet.

Mamma levererar slutknorren på diskussionen;

- Och jag blir faktiskt ledsen om någon kräks i rabatterna.

Just det, hör sen och punkt slut. Vi ses på lördag!

Back on track

Ett par joggingskor och en flaska rosévin i en begagnad plastpåse.

Efter ett sommaruppehåll är jag tillbaka med nya fräscha krafter. Tre månader mognare men lika bitter som förut. Jag har dessutom blivit mainstream och hamnat på blogspot. Det blir säkert bra det med...