Mamma.

Min mamma är jättebra.

Hon är snäll och så. Och duktig på att lösa korsord och bakar världens godaste bullar. Sen är hon, precis som sin dotter, ganska lugn och beskedlig för det mesta.

Utom i trafiken. Där blir hon som förbytt till en italiensk temperamentsfull pizzamorsa med pms-besvär som bara väntar på att få slänga sig på tutan och skrika italienska okvädningsord åt medtrafikanterna. (Som man oftast kan kalla för mottrafikanter)

Men inte är det väl möjligt, tänker du nu. Mamma K? Jo, det är sant, bruschan, jag lovar och svär.

När vi var ute och körde bil förra veckan körde vi över Parkbron och från vänster kom en bil i full fart som skulle släppa förbi oss (ni vet, högerregeln, den som gäller överallt utom i Burträsk) Hur som haver, bilen saktar inte in utan fortsätter köra tokfort så mamma måste panikbromsa. Jag skrek till, ett vanligt Svensson-skrik på ca 92 decibel och tänkte att det var tur att vi hann bromsa.

Mamma tar i med ett 128:s "IDIOT!!!" och som om detta inte räckte avslutar hon det hela med ett 132:s "JÄVEL!!!!".

Jag sitter som en fågelholk och försöker höra vad tinnitusringningarna spelar för låt i mitt huvud. Sen tittar jag på mamma.

-Vad gör du? Sådär kan du ju inte skrika, säger jag och tänker att det var tur att ingen annan var med i bilen.

Jag ser att hon tycker det är genant, så bara för att sympatisera med henne slänger jag upp ett långfinger åt mannen i den gröna Audin.

Min mamma är jättebra. Förutom i trafiken.