Nostalgi.

När vi gick till bussen i lördags passerade vi Klutmarksskolan. Jag blir alltid nostalgisk när jag går förbi där.

Nu ska den läggas ner, var sak har sin tid, tydligen. Nedläggningen gör att jag blir än mer nostalgisk och minns en massa roliga händelser från min tid som cool katt på låg- och mellanstadiet.

Jag minns hur vi satt i matsalen och Melinda började skratta när hon hade mjölk i munnen och jag som satt mitt emot fick en hel störtskur av mjölk och halvmjukt knäckebröd över min nya vita tröja. Det var ju Marwin för faan. Från JC! Kanske det coolaste man kunde ha 1998! Jag var arg i flera dagar.

Sen minns jag Cornelia. Vi fick alltid jobba tillsammans fastän vi inte tyckte om varandra och alltid började bråka. Hon var Jehovas vittnen och käkade myror på lunchrasten. Jag var fullkomligt normal i den här åldern.

Jag minns när alla hade jazzbyxor och buffaloskor. Men inte jag. Jag undrar varför. Kanske för att jag var längst i klassen redan då och aldrig har klätt i snortajta spandexfodral på spirorna.

Vi hade en träslöjdlärare, herr Åberg. Han brukade ha gylfen öppen och vi var alltid rädda att det skulle ramla ut något som kunde kapas av utav sticksågen. En gång sa vi till honom. Han svarade att det var skönt att lufta grejerna lite på morgonkvisten. Efter det tittade jag alltid på hans hårfäste när han pratade.

Jag skulle kunna sitta här och skriva hela natten. Nu är det 2008 och jag känner ingen som käkar myror längre eller hoppar hopprep med Spice Girls t-shirt. Det är tråkigt. Inte undra på att man blir nostalgisk...