Fredagscitatet VIII

Jag och några vänner diskuterar framtiden. Och dåtiden. Oinfriade löften och drömmar. Det som en gång varit, det som aldrig blev och det som förhoppningsvis komma skall.

Samtalet glider in på Norge. Förut har vi pratat om att åka dit och söka lyckan och någon tycker att vi ska ta upp planen på nytt.

Någon annan whinar lite.

-Vadå? Är du inte sugen på att åka dit längre?

-Nä, jag har som blivit avsugen på Norge.

Trevlig helg!

Bond.

Röda mattan var utrullad. Bubblet på plats. De vackra gästerna likaså.

Av tidpunkten att döma kan man lätt tro att jag är full.

Det är jag inte. Jag önskar dock att jag var det, för ikväll har jag varit på premiär av "Quantum of Solace". Den hade nog varit bättre efter ett par öl.

Och för undertecknad som aldrig tidigare sett en Bondfilm kan det tyckas lite overkill att gå på premiären kl 00.07, men det tyckte inte jag.

Dock blev jag tämligen besviken. Så här lyder resumén.

"Pang-pang och vild biljakt. Pang-pang i en båt. Oh, snygg tjej! Pang-pang i ett flygplan. En annan snygg tjej! Sen avslutar vi med lite pang-pang på ett brinnande hotell"

Jag fattade ingenting. Vad hände med killen med pottfrilla och stödkrage? Varför var M så lik den gamla groupiefrisören på Ki? Vad fan betyder "solace" och hur dog gubben i bagageluckan?

Så många frågor, så få svar. Nej, Bond var för mig en besvikelse av stora mått. Den inkasserar ändå två plus av fem möjliga. Det andra enbart för Daniel Craigs fina bringa.

Silence Is Wild

Heter Frida Hyvönens nya tokhyllade album. Eller tokhyllade och tokhyllade, men Norran har iaf inte sparat på superlativen.

Jag tycker inte att silence är särskilt "wild". Hade jag släppt skivan så hade den nog hetat "Silence Is the Worst Kind of Punishment". Så känner jag nu.

Funderar på att inhandla skivan och höra om hon är så bra som det sägs. Jag är inte mycket för kvinnliga artister annars. Lite Säkert, lite Jenny Wilson, lite Anna Ternheim. Janis Joplin gärna. Och just det ja, Lill Babs måste väl också nämnas i detta sammanhang, eh.

Annars är det som med mycket annat. Det finns så många män som gör det så mycket bättre.

Och sådär får man inte skriva egentligen.

Men surprise-surprise. Jag gjorde det ändå.

The man in me.

Nu ska jag byta däck.

Det är en av mina oanade talanger tillsammans med att imitera Mr. Bean och rabbla folks registreringsnummer utantill. Jag har dock slutat imitera Mr Bean. En gång råkade jag se mig själv i spegeln när jag gjorde det och jag var fulare än när jag gråter. Och man är aldrig så ful som när man gråter.

Hur som helst. Jag är vansinnigt bra på att byta däck. Jag gör det varje år.

Och för att riktigt bejaka min manlighet så kommer jag att tillbringa resten av kvällen i underställ och dricka öl.

Okej...inte dricka öl, då.

Idag har jag fyndat.

Idag skulle jag köpa en present till bror. Istället hittade jag The Fine Arts Showcase "Radiola" för 69 riksdaler. Braskitbraskitbraskit.

Sen fick jag för mig att jag skulle köpa en bra flaska vin och ge bort i present. Sånt borde ju ändå uppskattas när man blir 22. Eller en flaska whiskey.

Det slutade med att jag köpte billigt vin. Men det lät gott. Jordiga toner med inslag av geléhallon och svarta vinbär. Allt vin låter iofs gott på beskrivningen. Tills dess att man korkar upp det och det smakar jävel ändå.

Jag tror jag skulle bli en bra vinbeskrivare. Jag skulle i alla fall vara ärlig. "Surt vin med en fyllig kropp av ättika och bitter men välkomponerad eftersmak av omogna citrusfrukter".

Folktandvården.

Jag har haft ett horn i sidan till Folktandvården ända sedan jag gick i mellanstadiet och inte fick tandställning som alla de andra små baaarnen.

Imorgonbitti ska jag dit igen.

Ikväll ska jag äta obscena mängder vitlök.

Ni vet vad de säger, hämnden är ljuv.

Mamma.

Min mamma är jättebra.

Hon är snäll och så. Och duktig på att lösa korsord och bakar världens godaste bullar. Sen är hon, precis som sin dotter, ganska lugn och beskedlig för det mesta.

Utom i trafiken. Där blir hon som förbytt till en italiensk temperamentsfull pizzamorsa med pms-besvär som bara väntar på att få slänga sig på tutan och skrika italienska okvädningsord åt medtrafikanterna. (Som man oftast kan kalla för mottrafikanter)

Men inte är det väl möjligt, tänker du nu. Mamma K? Jo, det är sant, bruschan, jag lovar och svär.

När vi var ute och körde bil förra veckan körde vi över Parkbron och från vänster kom en bil i full fart som skulle släppa förbi oss (ni vet, högerregeln, den som gäller överallt utom i Burträsk) Hur som haver, bilen saktar inte in utan fortsätter köra tokfort så mamma måste panikbromsa. Jag skrek till, ett vanligt Svensson-skrik på ca 92 decibel och tänkte att det var tur att vi hann bromsa.

Mamma tar i med ett 128:s "IDIOT!!!" och som om detta inte räckte avslutar hon det hela med ett 132:s "JÄVEL!!!!".

Jag sitter som en fågelholk och försöker höra vad tinnitusringningarna spelar för låt i mitt huvud. Sen tittar jag på mamma.

-Vad gör du? Sådär kan du ju inte skrika, säger jag och tänker att det var tur att ingen annan var med i bilen.

Jag ser att hon tycker det är genant, så bara för att sympatisera med henne slänger jag upp ett långfinger åt mannen i den gröna Audin.

Min mamma är jättebra. Förutom i trafiken.

Fotnot.

Min vän sa till mig

-Du har ju fina fötter, du måste gifta dig med en sånhäravahettere- fotfetischist.

Jag blev glad.

Great minds think alike.

Ikväll kläckte vi den otroligt smarta idén att man borde låta Peter Harrysson, Anna Book och Kikki Danielsson utgöra ett lag i "Hål i väggen".

Det är ju bra för miljön, tänk så mycket mindre frigolit det skulle gå åt. Kan bli dyrt att fylla en bassäng med fintärnad falukorv åt Kikki dock...

Fredag recap.

Det var roligt igår. Vissa hade lite för roligt.

Vi inledde kvällen hos Emma där hon visade prov på oanat flinka fingrar och spöade skiten ur sin bror i Guitar Hero. *Host, host*

André fyllde 20 jordsnurr igår så på hans fest gjorde vi också ett litet besök.

Efter det hängde vi hos Tea en stund på Kåffein. Jag försökte connecta med den svenske afrokillen som ser ut att heta Josef men inte gör det genom följande klockrena kommentar:

- Men öj, alltså gaaah, vi beställer samma drink OCH har samma hår! Fy fabian vilket sammanträffande!

Och fick ett inte fullt lika klockrent "Eh...okej" tillbaka. Så ska dom inte tas, tydligen.

Och ikväll ska bollarna rulla och klackarna upp i taket och Oles Southern Comfort tömmas. För ikväll är det tze grandiosa BINGOFIESTA! Jag gissar att jag kastar in handduken tidigast...

Hej där! Hey boy!

Jag är gästskribent här på bloggen. Vin och kvinnor. Kvinnor och vin. Nej men seriöst, Maria är ingen vindrickare direkt. Hon blandar vin med hallonsoda.

Maria -"Vin, VIN, it's not cool"

Dagens sanning: Maria höll inte för näsan när hon hoppade från 3-ans på eddahallen.

(Det sista är lögn)

Maria - Fast jag hoppade ju!

Fredagscitatet VII

"Vad är ett USP-minne?"

Trevlig helg!

Och så var det det där med ironi.

Efter vetenskapliga undersökningar har jag kommit fram till att det inte riktigt funkar att vara ironisk på Internet. Folk kan missuppfatta vad jag skriver.

Därför tänkte jag bara klargöra en sak en gång för alla. Jag är alltid ironisk. Och ganska ofta bitter. Ibland när andan faller på är jag även lite cynisk.

Så om jag skriver att någonting är bra är det oftast dåligt. Bara så ni vet. Om det inte handlar om Orup. Han är alltid bra.

And it hurts with every heartbeat.

Få saker är så jobbigt som att drabbas av hjärtesorg. Men när ens nära vänner drabbas är det minst lika ledsamt.

But I know just the trick. Vi ska äta choklad och lyssna på "Bara ett fån" och kanske dricka oss fulla och stanna uppe hela natten och vi kan till och med göra en liten voodoo-docka att sticka nålar i.

När som helst. Anytime. Jag har alltid jour.

Jag hatar den här stan.

Jag hatar den här stan för att det alltid händer så mycket.
Var tolfte torsdag har stan öppet till 21, lite väl saftigt i mitt tycke.

Jag hatar den här stan för att den lever på gamla meriter.
SM-guldet 1978 och Eiffeltornets Alimakhiss är givna favoriter.

Jag hatar den här stan för att det luktar så illa på Möjligheternas torg.
Gammalt piss och stekos från Kebabmannen, vart är närmaste papperskorg?

Jag hatar den här stan för att alla heter Lundmark eller Marklund.
När invånarna skulle folkbokföras måste någon ha somnat en bra stund.

Jag hatar den här stan för att vi tycker att vi är så bra på musik.
Face it, Sahara Hotnights är från Robertsfors och skulle hellre dö än att flytta hit.

Jag hatar den här stan och ändå bor jag kvar.
Måste ha något att göra med att luften är så klar.

Fast egentligen kan jag skylla på Bush och hans finanskris
att jag inte ens har råd med en biljett till Paris.

Där det händer.

Kulturfika - Welcome to our place.

Lill-Babs.

Marielle tyckte jag skulle skriva ett inlägg om Lill-Babs.

Jag tror att hon har nåt otalt med kvinnan men själv har jag, konstigt nog, inget emot Lill-Babs. Hon är ju en levande legend för tusan! Jag måste hålla mig i skinnet för att inte dra till med att kalla henne den kvinnliga motsvarigheten till Orup.

Jag gillar att det glittrar om henne när hon ler. Förmodligen är det allt solpuder hon borstat på för att förbättra den orange året-om-solariebrännan. Hon hade kunnat vara Madeleines mamma, fast då hade hon ju varit drottning och det hade blivit svårt att förklara för kungen...

Jag gillar att om man kikar riktigt noggrannt och lyfter bort lite av det sönderfönade håret så kan man se små gulliga bitar av silvertejp bakom hennes öron som ska släta ut rynkorna. Cat Woman light.


Jag gillar hennes pliriga ögon som sänder ut ett budskap liknande "jag-har-legat-med-fler-män-än-din-morsa-kan-räkna-till". Det gillar jag verkligen. Vad mamma tycker förtäljer lyckligtvis inte historien.

Jag gillar att hon har gått i höga klackar hela livet och nu inte kan gå i lågskor. Jag gillar det, fast jag fattar det inte. Vadå? Det är väl bara att ta av sig skorna?

Jag gillar att hon förmodligen skulle slå igenom stort i hiphop-världen om hon tog på sig ett par lågskor. Introducing Lil'babs. Yo, Yo, mah Järvsö-niggahs! Succé!

Jag gillar att hon är manlig, hon pratar som att hon har rökt fjorton paket cigg om dagen och dessutom sänkt en flaska JD till kvällsfikat. Och så går hon så jävla bredbent också... Eller just ja, det var Nanne Grönwall.

Jag tror ta mig fan jag gillar allt hon gör. Ja, förutom att hon aldrig ger upp Klas-Göran. Jag menar, hallå Barbro, det var FEMTON år sen han skrev sist. Sluta gå hemma på fäbon och vänta, han kommer inte tillbaka. Dessa blondiner...

Kanske inte kaffe ändå.

Från början hatade jag kaffe.

Men med tiden så har jag blivit bättre och bättre på att dricka det. Först som sötsliskiga kaffedrinkar med två droppar kaffe i, sen latte och sen vanligt kaffe med mjölk.

Nu kan jag självmant ta en kopp kaffe efter maten. Så gjordes det också på Waynes när vi åt lunch i helgen.

JP, som är kvar i mormorssaftstadiet och inte ens får gå på Systemet än, grymtade ur sig:


-Ah, men jävligt ball du är som dricker kaffe då.

-Mjo, det börjar gå rätt bra nu faktiskt. Men man borde aldrig börja, man får ju mindre bröst av att dricka kaffe.


- Ja, jag ser det.


AJ! Vart kom den där ifrån? Från klarblå himmel, ett blixtnedslag som skulle fått självaste Tor generad. Nejmen tack, det är ju precis vad man vill höra. Kärlek. Fan, love you too liksom...

Jehovas.

Idag har jag upptäckt att Jehovas vittnen har börjat ta till nya tekniker för att värva medlemmar.

Jag var ute och sprang och såg en bil som stod parkerad på ett suspekt sätt vid vägkanten. Jag tänkte på Engla. Och på hon som blev mördad i Gällivare och på allt annat som Leif GW säger och som får mig att bli mörkrädd.

Så jag började springa fortare och flåsade som en upphetsad isbjörn. Som om inte detta var nog la jag på ett riktigt morskt och elakt ansiktuttryck. Lite som Persbrandt när han ska se arg ut, ni vet, ner med ögonbrynen och skjut ut underkäken så man ser helt utvecklingsstörd och farlig ut. Allt för att de skulle fatta att jag var en sån tjej man inte skulle bråka med.

Sen kom jag närmare och såg att det var Jehovas och inte någon kallblodig mördare. Jag andades ut. Lite för tidigt kanske, för just när jag passerade bilen vevades rutan ner.

Han skjuter mig! Hann jag tänka.

Men gubben i förarsätet sträcker ut två händer och ger mig en applåd. Och glada tillrop hörs från baksätet i bilen. Jag kände mig som Gebrselassie på upploppet i OS. Jag ler tillbaka och till min förvåning hör jag mig själv ropa:

-Bra hejaklack, men jag skriver inte på nåt!

Så lättköpt är jag inte, liksom.

Kvällens höjdpunkt.

Man börjar ju undra vad det är för en slags trubadur som väljer att avsluta kvällen med Frälsningsarméns klassiker "Pärleporten". Vilken stjärna!

Behöver jag säga att allsången togs till nya himmelska höjder?!

Mål i livet.

Jag är egentligen en ganska enkel tjej.

Mitt största mål i livet är att lära mig spela munspel. Och att kyssa någon högst upp i Eiffeltornet. Och så måste jag lära mig texten till "När Sofia dansar go-go" utantill. Annars är jag rätt nöjd.


Det går inge vidare med nåt av ovan nämnda.


Det tog fyra veckor för mig att fatta att man kunde blåsa både utåt och inåt i ett munspel. Det närmsta jag har kommit Frankrike var när jag, iklädd en randig tröja, ska upp en baguette och lyssnade på Edit Piaf samtidigt. Att jag fortfarande bara har lyckats lägga "Det är jädrar i det snuset, gung i hela ordenshuset när Sofia spräcker kjolen i en go-go" på minnet är inte heller särskilt beundransvärt med tanke på hur ofta jag lyssnar på låten...


Men jag är inte bitter. Ikväll ska vi fira Anna som fyller 20 och dricka oss berusade och glömma bort eventuella misslyckanden i livet. Vad gäller födelsedagsbarnet själv så har hon legat i en sovsäck utanför systemet sedan i tisdagseftermiddag. Det här kommer bli kul! Grattis!

Fredagscitatet VI

Detta citat sades faktiskt idag.

Jag och JP promenerar på Trädgårdsgatan i riktning mot Brinkenhuset, som de håller på att renovera eller bygga om. Hur som helst så går det skattepengar dit.

Högst upp i ett av de stora fönsterna står en målare i vit skyddsdräkt och håller på att måla om innertaket.

JP stannar upp och utbrister med häpnad:

- Kolla, det är ju en kanin däruppe!!

Jag fattar ingenting. Tittar på målaren. Tittar på JP, som vid det här laget har upptäckt vad som egentligen försiggår i fönstret och säger urskuldrande:

- Jamen alltså när han höll upp armarna sådär så såg det ut som öron på en stor, uppblåsbar kanin. Typ barnunderhållning.

Eh, jomen så att...Trevlig helg!

Fredagscitatet V

Eftersom förra veckans fredagscitat utgick så är jag bussig och bjuder på två stycken denna afton.

Stadsfesten 2008. Staden lever upp. Människor är glada. Möjligheternas torg är för en gångs skull faktiskt fyllt av...möjligheter.

Klockan är runt halv fyra på morgonen. Langoskön är omänsklig. Solen har varit ner och tvärvänt och är på väg upp igen. Bakfyllan ligger och vibrerar mellan betonghusen. Jag står och diskuterar med Figge, min mest kulturella arbetskamrat genom tiderna (just efter Tove) om huruvida jag bör läsa ut en påbörjad Dostojevskij eller inte.

En medlem ur Kulturfika med militärisk bakgrund bjuds in i samtalet.

-Jamen du, du vet ju vem Dostojevskij är?

-Jo, visst är det den där gamla, ryska målaren?

Jobbig tystnad följer. Den avbryts först av ett lite tveksamt "Du skulle ha två skagen, va"

(Inom föreningen ägnar vi oss mest åt fika om det inte framgått förrän nu)

Frasse.

Ikväll ringde Frasse. Frasse vem? Jamen Anders Franzén. Från Knivsta. Hemskt sympatisk kille. Och nej, vi känner inte varandra. Trevligt samtal ändå som följer:

-Hej, det är Maria.

-Ja, hej det är Frasse.

-Eh...Frasse?

-Men haha...daah! Vad rolig du är då!?

-Hmm...alltså va?

-Ja, har jag inte hamnat på Enebyvägen?

-Näsch, du har hamnat uppi Schälläftä.

-Jaså, ja då har jag slagit fel riktnummer. (för -070 är ju ett inte alls ett flyktigt riktnummer)

-Aha, men ingen fara, hörrdu.

-Men tack ändå för att jag fick höra din trevliga och ljuva stämma. (här kan jag ha lagt till några superlativ själv)

-Eh, ja...detsamma, det var...trevligt!


WOW, jag tror Frasse kommer bli en såndär människa som jag kommer ringa och plåga på söndagkvällar när jag är bakis och har tråkigt och säga "Berätta vad du har gjort i helgen, vilka vakter skämde du ut dig för på krogen, vilken tjej drog du hem? SÄG!SÄG!SÄG!"

Han kommer nog hata mig, men ringer man fel och är sådär trevlig så får man skylla sig själv. Jag känner mig lite som the Cable Guy, fast i aningens mer psykisk balans. MWAHAHA!

Nostalgi.

När vi gick till bussen i lördags passerade vi Klutmarksskolan. Jag blir alltid nostalgisk när jag går förbi där.

Nu ska den läggas ner, var sak har sin tid, tydligen. Nedläggningen gör att jag blir än mer nostalgisk och minns en massa roliga händelser från min tid som cool katt på låg- och mellanstadiet.

Jag minns hur vi satt i matsalen och Melinda började skratta när hon hade mjölk i munnen och jag som satt mitt emot fick en hel störtskur av mjölk och halvmjukt knäckebröd över min nya vita tröja. Det var ju Marwin för faan. Från JC! Kanske det coolaste man kunde ha 1998! Jag var arg i flera dagar.

Sen minns jag Cornelia. Vi fick alltid jobba tillsammans fastän vi inte tyckte om varandra och alltid började bråka. Hon var Jehovas vittnen och käkade myror på lunchrasten. Jag var fullkomligt normal i den här åldern.

Jag minns när alla hade jazzbyxor och buffaloskor. Men inte jag. Jag undrar varför. Kanske för att jag var längst i klassen redan då och aldrig har klätt i snortajta spandexfodral på spirorna.

Vi hade en träslöjdlärare, herr Åberg. Han brukade ha gylfen öppen och vi var alltid rädda att det skulle ramla ut något som kunde kapas av utav sticksågen. En gång sa vi till honom. Han svarade att det var skönt att lufta grejerna lite på morgonkvisten. Efter det tittade jag alltid på hans hårfäste när han pratade.

Jag skulle kunna sitta här och skriva hela natten. Nu är det 2008 och jag känner ingen som käkar myror längre eller hoppar hopprep med Spice Girls t-shirt. Det är tråkigt. Inte undra på att man blir nostalgisk...

Bert Karlsson.

Ibland undrar jag var logiken ligger?

Var finns logiken i att Skåne tillhör Sverige? Hur logiskt är det att Batman blir Läderlappen på svenska? Och vem faan anser att Bert Karlsson är Sveriges svar på Jamie Oliver?

Det där sista lät ju jättekonstigt tycker du, men faktum är nåt ljushuvud på TV4 tyckte att det var en superidé att låta Bert bli programledare för nya Mat-akuten, där man undersöker skolmaten och lär barnen äta nyttigt. Jamie Oliver var programledare för den brittiska versionen av programmet.

Men hallå liksom? Bert Karlsson ska lära barn äta nyttigt! Det här känns inte riktigt bra. Det är ungefär som att sätta en laddad pistol i händerna på en tvååring och säga "Gå ut och lek i trädgården nu". Eller som att sätta en falukorv i händerna på Kikki Danielsson och säga "Varsågod, Kikki. Gör nu något konstruktivt av den här situationen".

Man vet utgången från början. Det kommer inte sluta lyckligt.

Nu kanske du tycker att jag borde se programmet innan jag uttalar mig, men det är inte riktigt min grej. Förutfattade meningar är skiten. Sist jag såg Bert Karlsson var på ett mittuppslag i Aftonbladet för ett par år sedan när han satt och jäste naken i ett badkar fyllt med mjölk.

Då lyckades jag just så pass hålla tillbaka en serie kaskadspyor. Sedan dess har jag undvikit allt den mannen har tagit för sig och kommer göra detsamma med "Mat-akuten".

Stockholm goes Norrland.

Jag har haft besök från Stockholm i helgen. Niklas fick se Norrland från dess bästa sida. Och vi har haft det så trevligt att jag inte har haft tid att blogga. Sen lät det krasch-boom-bang i datorn och enligt osäkra källor så var det mitt fel, så nu sitter jag med pappas supertröga bärbara och försöker knåpa ihop ett inlägg.

Jag försökte vara en bra guide i helgen och visa alla sevärdheter i staan. Vi gick ut hårt med hockey i torsdags, vinst för AIK och nästan alla var nöjda. På fredagen skulle vi självklart titta på Möjligheternas torg och stadens stolthet, fontänen "Lyftet". Jag vet inte om det var denna skräckupplevelse som fick oss att känna att Skellefteå inte riktigt räckte till, så vi styrde kosan norrut till Lule för att titta på Plannja och riktig basket. Sen upp en sväng på Vitberget, dit jag kan tipsa kommunen att skicka sommarjobbare med röjsåg nästa sommar.

Hockey igen på lördag. Mannen med guldleendet lyckades charma byxorna av både Ruthie och Sten-Georg...eller om det var tvärtom. På kvällen en barrunda som inleddes på Olearys, vilket verkar ha gått och blivit en ungdomsgård för 90:or, fortsatte på ett tämligen tomt Balzac och avslutades för vissa i fosterställning i knäet på Odenkvinnan. Vette tusan vad han charmade av henne. Kjolen?

Vad passade bäst en kylig söndagseftermiddag i oktober? Mys med film? Fika? Promenad i solskenet? Nejdå. Nu snackar vi damfotboll... denna styggelse till sport. Förlåt, det var hemskt trevligt, tårna frös fast, George underhöll och jag fick Gott&Blandat. Dessutom vann Sunnanå, så det blev en riktigt bra avslutning på en ännu bättre helg.

Trav.

Nu när nya Norran är här läser jag allt. Den blev fin, tycker jag.

Imorse läste jag till och med travsidan. Inte så spännande eftersom jag inte kan nånting om "sporten". Min enda närkontakt med hästar är ju som sagt ridskolan. Och dalahästen. Men hur som haver så tycker jag det är kul att läsa vad travhästarna heter. I travbranschen är de väldigt nytänkande och dissar fullkomligt namn som Pållen, Brutus och Brunte.

Inom travsporten ska man sticka ut och gärna döpa sin fåle till Glimåkras Super Furry Foxy Roxy eller liknande. Jag hittade dock min favorithäst bland namnen i tidningen.

Media Hora. Vem faan döper sin häst till Media Hora? Okej att det är ett spanskt namn, men man måste ju tänka lite internationellt och räkna med att hästen förmodligen kommer slå igenom i stora Sverige...ehum.

Jag tror jag ska börja titta på trav enbart för att höra kommentatorerna under loppet. Så vansinnigt roligt.

- Vad tycker du om Media Horas lopp?

- Mediokert. Hon har så mycket mer att ge.

Till Ronja.

Får man tycka att Astrid Lindgren är dålig?

Jag tror inte det. Det är ungefär som att svära i kyrkan eller att tycka att judeutrotningen var en riktigt fiffig idé.

Egentligen har jag ingenting emot Astrid. Jag hatar bara allt hon har gjort. Det är för mycket röda knutar och lyckliga barndomar för min smak. För mycket Klutmark.

Ska jag vara ärlig så hatar jag Ronja Rövardotter mest.

För i helvete Ronja, jag håller dig som ensamt ansvarig för dagens alla miljöproblem. Det var du som startade 80-talets osunda tuperings- och hårsprejsvåg. Jag antar att filmen var sponsrad av Wella för ingen person ser ut sådär i håret i vanliga fall. Jag skyller inte klimatproblemen på de som dricker flaskvatten och vägrar åka kollektivt, jag skyller dem på dig! Det var inte så konstigt att Vildvittrorna fick malignt melanom eftersom hålet i ozonskiktet över Mattisskogen är i klass med hålet i min plånbok efter veckor som arbetslös.

Jag kommer förmodligen blir hatad och skickad till helvetet efter det här inlägget, men det är ingenting motför vad Ronja kommer bli om hon inte räddar den jord som hon är på god väg att förstöra. Ta ditt ansvar, människa!

En liten paus.

Jag har drabbats av den där bloggtorkan som alla pratar om. Det är trist. Jag har ingen inspiration, och ett allt för ospännande liv att skriva om. Jag tänkte knåpa ihop ett jätteroligt inlägg om den konstiga killen som jobbar på Clas Ohlson. Men fick inte till det. Sen tänkte jag skriva ett hatinlägg till Brolle. Men det blev inte riktigt bra heller. Men håll till godo, jag är på god väg. Och på torsdag kommer Niklas hit. Det kommer bli kulkulkul! Och Brynäs kommer få en massa spö!

Meanwhile lämnar jag er med en fråga att klura på: Vad hände med Adelsten? Ni vet den där klädaffären som huxflux gick upp i rök. Jag har för mig att de var som Åhléns, fast bra mycket sämre...

Den dumkåta dalahästen.

För er som inte riktigt fattat galoppen så kan jag förtydliga att jag och Johanna har varit ute och kört bil i veckan. Vi åkte ner till Mora och slickade på muggar som Gunde Svan druckit ur. Sen for vi vidare mot Uppsala och bodde hos Britta. Där träffade vi också Niklas innan det var dags att åka norrut mot Sundsvall där vi bodde hos Johanna och hängde med Tobbe. Sen tvärgjorde vi IKEA, åkte till Ö-vik och hälsade på ärketönten Linnéa innan sista stoppet gjordes i Umeå hos Emma.

Många fina människor har vi träffat och mycket roligt har vi haft. Måste säga att Mora var den stora positiva överraskningen på resan. Där sprang vi genom Vasalopps-målet, ropade "SKYYYNDAU, SKYYYNDAU" i falsett åt förbipasserade cyklister och kikade på dalahästar i äkta turistanda.

I en park stod det en stor och röd och fin dalahäst. Den ska ryktas, tänkte jag och rusade dit medan fotograffantomen Johanna stod med kameran i högsta hugg.

-Sätt dig på den, ropade hon.

HA! Jag var liksom tjejen som har gått ridskola på Hedensbyn. Tjejen som spelat basket i åtta år och förmodligen är spänstigare än Kobe. Min motståndare var en töntigt målad trähäst som inte var högre än en Islandsponny. Segern var redan klar.

Jag försökte slänga mig upp på den lite lagom graciöst, men efter min Rhodosdiet hade mina byxor krympt så pass att jag inte vågade satsa fullt ut. Försökte sedan hoppa upp på den men studsade av som en projektil. Bilisterna som passerade har inte stirrat så mycket sedan Anna Nicole Smith var HMs julmodell.

I ett sista desperat försök prövade jag att ta den bakifrån. Kan alla killar kan det väl inte vara så svårt, tänkte jag. Men tji fick jag. Dalahästen stod där och försökte se oberörd ut, men under hans grön- och vitmålade ansikte kunde jag se hur han log i mjugg. HÄSTJÄVEL!

-Men ska det vara så svårt, skrek Johanna. Innan hon gav mig kameran och slängde sig upp på hästen som värsta kissnödiga cowboyen.

Och där stod jag. Besegrad. Defeated. Av ingen mindre än en trähäst.

Fredagscitatet IV

Man blir lite dagavill när man är ute på vägarna. Jag höll nästan på att glömma bort att det är fredag. Hur som haver så serveras här dagens fredagscitat, en geografisk groda som gått och blivit en klassiker vid det där laget.

På väg hem från en bortamatch i Umeå ägnar vi oss åt så kallade billekar på vägen hem för att få tiden att gå. Vi var kanske 14-15 år gamla och leker den här Säg-ett-ord-som-börjar-på-samma-bokstav-som-föregåendes-ord-slutar-på.

Ämnet är världens länder.

Folk svänger sig med kluriga länder som Azerbajdzan och Nicaragua. Det går dock inte lika bra för alla och en av deltagarna vädjar till domaren att välja bokstaven O eftersom hon har ett så himla fantastiskt skitbra magnifikt land som börjar på O.

Till sist ger han med sig och säger O.

- JAAA! OOOOOSLO!!!

Ehm?

Trevlig helg!