Lugna Favoriter

När det gäller radiolyssnande är jag tämligen konservativ.

Jag har som små tumregler som innebär att jag hellre lyssnar på en svängig dansbandslåt än ofantligt jobbiga hej-jag-skrattar-enbart-åt-mina-egna-skämt-Annika Lantz. Eller att jag hellre lyssnar på reklam än tvingas höra på Marcela Moraga i Mitt p3. Dessutom hör jag mycket hellre på gudstjänsterna på RASK än vilken låt som helst av Shirley Clamp.

Fram för allt så lyssnar jag gärna på allt ovan nämnda bara jag slipper Lugna Favoriter. "Käääärlek varje kväääll, musiiiik och romantiiiik. Lugna favoriiiiter". Kaskadspya säger jag!

En dag när jag var ute och körde Svampbob (ej utrustad med bilstereo) hade jag knappat förbi alla SR-kanaler, samt de mer kommersiella, och även lokalradion, utan att hitta något som föll öronen i smaken. Så då tänkte jag vara lite wild and crazy. Lite living on the edge. Lite Chris Dangerous. Ja, ni fattar... Så med fingrar som darrade av skräckblandad förtjusning knappade jag in 106.7 och Lugna Favoriter.

Helt ok. Nån gammal hit med Rod Stewart fick duga. Så länge de inte klämde en katt i dörren (=spelade Celine Dion) eller gjorde Shirley hörd i etern så var jag nöjd.

"Joo do såmmting to mii dät aj cäänt expläjn. Håld mii clowsäär änd aj fiiil no pääääääjn!!!!!!!"
Vad var detta? Helt plötsligt fann jag mig själv helhjärtat sjunga med i Dolly och Kennys gamla klassiker "Islands in the Stream"

Förvåningen var stor. Chocken var större. Och mitt i all denna uppståndelse höll jag på att köra in i refugen vid Sunnanåkiosken. Tur att jag var själv i bilen.

Behöver jag säga att resten av hemfärden skedde i tysthet. Med radion avslagen. Lugna Favoriter, en gång och aldrig mer.