En resa bakåt i tiden.

Gick på stan.

Kände mig ful. Grå. Trist. Håret var risigt och såg ut som någon hade hällt en flaska matolja i det. Hyn var i ett kritiskt läge. Det enda som kunde pigga upp mig nu var ett oplanerat inköp. Jag måste köpa något. Något som gör mig lycklig.

Svängde in på Kicks. Böjde ner huvudet så jag inte skulle möta någon bekants blick. Oh, lala. Vad skådar mitt norra öga? Ett läppglans som smakar kokos? På rea! Plötsligt såg jag mig själv skrida fram på en strand på en söderhavsö. Jag var brunbränd, fräsch. Någon spelade hulahula-musik med toner som lockade till eh...dans!? Håret var lockigt och långt. Det doftade förföriskt av exotiska blommor, hav och kokos från mina plutande läppar.

It's a keeper!

Väl hemma skulle jag pröva mitt nya fynd. Ah, najs konsistens...så där lagom smetigt. Men vänta, vad är det för doft? Stickigt!? Fränt! Sött och sliskigt!

Plötsligt passerade mitt liv revy. (Iaf bakåt tills dess att jag började dricka alkohol) Där tog det tvärstopp och då kunde jag erinra den stickande doften av kokos.

Malibu.

Jag luktade som kvällarna i början av 2000-talet smakade. Inte så jävla gott med andra ord. Mina läppar doftade billig fjortisfylla, sprit inhandlad på Alko i Finland av snälla syskon. Kokoslikör utblandad med avslagen Coca-Cola. Drinkar blandade till perfektion så att de skulle skänka oss en kväll i en buske. Eller framför en toastol. Var det bara jag och Sandra som drack Malibu?

Jag vet inte. Men med ens var inte det där läppglanset en så stor hit. Funderade på att ge det till min kusin. Hon fyller 13 idag. Alldeles oförstörd. Men jag vill inte medverka till framtida alkoholmissbruk, så jag avstår.

*Fotnot: Maria började inte dricka alkohol förrän hon var 18. Hon vill bara, genom det här inlägget, att det ska se ut som att hon gjorde nåt ballare än att sitta hemma och se på "Fångarna på Fortet" när hon var 14. (Reds. anm.)