Jag har tänkt skriva ett hyllningsinlägg till Orup.
Men det blir inte idag.
Jag har fått klagomål över att jag skriver för långa inlägg. Risken är stor att jag skulle segla iväg alltför mycket i min tribut till svensk pops mest välbevarade skatt. Jag skämtar inte, så bra är han! Ted Gärdestad kan slänga sig i väggen. Ibland tänker jag att jag skulle vilja ha Orup som pappa, men då tänker jag om...Jag skulle tamigfaan vilja vara gift med geniet! Han har egentligen gjort allting rätt här i livet, förutom att göra comeback med GES och inte lagt in en ordentlig stöt på PH.
Just ja, långa inlägg. Ska sluta nu. Dessutom har jag hört att det finns 33 000 bakterier per kvadratcentimeter på tagentbordet. Därför blir det här ett kort inlägg innan desinfektion och middag.
4 kommentarer:
Jag tycker att dina långa inlägg är som lugnande oaser i en värld där mtv-klippning blivit naturlag. Fortsätt skriva långt.
Sen måste jag ju beröra Orup också.
Det här är inte coolt...
Men man kan ju inte alltid vara cool... t.ex. som när jag tycker att "Tillfälligheternas spel" från 87 av Tomas Ledin är en bra skiva.
Inte heller coolt.
Det ligger nåt i det du säger om fulkultur. Jag tänker i alla fall så om Ledin (och då bara på "Tillfälligheternas spel"). Han tar verkligen något som i grund och botten bara är dåligt och sen kör han det over the edge. Lite som hip-hopen ofta blir en så klockren parodi på sig själv vilket gör att det blir helt grymt.
Nej, missade du dinosaurien?! Jag tycker på allvar synd om dig
slängde inte Ted Gärdestad sig framför ett tåg å inte i väggen?
Du tänker så...hmm, jamen vägg- tåg, potato - potato! Inte äre så noga!
Skicka en kommentar