september 15, 2008

Spänning på jobbet.

Idag hände något sällsynt. Det var action på bingon. Eller action och action. Det stod en bil parkerad på tomgång utanför lokalen som enligt oberoende uppgifter från olika tanter hade stått där ända sedan 15.10. Eller om det var 17.35. Eller möjligtvis 16.05. Buden var olika. Alla var engagerade. I varje paus sprang farbröder och tanter ut ur lokalen för att se om bilen stod kvar. Det gjorde den. Det tisslades och tasslades mellan borden om vem i hela världen som kunde vara så tokig att han lämnade bilen på. Låst dessutom.

Till slut ringde Fritte polisen. Jag kan tänka mig att det var ett mycket intressant samtal. Efter ett tag cruisade det dock förbi två polisbilar och alla huvuden i lokalen vände sig mot fönsterna med hakan så långt ner i bordet att löständerna var på väg ut.

När jag tittade ut efter ett tag var både bilen och poliserna borta. Jahapp, tillbaks till den slentrianmässiga verkligheten på direkten. Och när jag satt där försjunken i mina egna tankar medan "Ivar 19" och "Olof 75" ekade genom rummet kunde jag inte låta bli att undra vem som egentligen hade det mest spännande jobbet en måndagskväll. Polisen eller bingovärdarna?

5 kommentarer:

Anonym sa...

Jag har funderat på en grej. Blir det aldrig problem med att "Olof, 75" lystrar till när du ropar på honom?

Anonym sa...

Bingo is tha shit. Jag jobbar på att få med mig min kusin till bingohallen här i Uppsala, för att... eh... undersöka!(och inte för att jag tyckte att det var roligt. Detta är i högst vetenskapligt syfte.) Om personalen har lika hög klass här som uppe i Skell:)

maria sa...

Haha, jag kan se framför mig hur du har hamnat i spelträsket, Britta. Sitter dreglandes framför 5 bingolotter varje söndag och köper trisslotter i hopp om att bli en ofattig student! =P

Jag saknar dig!!

Anonym sa...

JA!!! Det är ju genial!!!! Det argumentet har jag inte ens tänkt på, jag fastnade mer för "lite mer spänning i tillvaron" (för jisses vad mitt hjärta började klappra snabbare när jag bara var ett nummer bort från en full rad/ruta).

Men nu kan jag ju nästan börja satsa på detta med att bli en ofattig student. Fast jag är iofs för fattig för att börja köpa lotter. hmmm... lösning?

Saknar dig med, när ska du och Johanna roadtrippa söderut?

maria sa...

Hmm, sno lotter låter inte heller som nån bra idé. Men du kanske kan skaffa dig nån rik panchokompis där nere som du kan spela med och då kan denne betala dina lotter med?! YES!

Jasi, mycket bra fråga, vi borde verkligen ta oss i kragen och pallra oss ner till Uppsala! Det vore hur roligt som helst =)