september 11, 2008

Oh lucky, lucky.

Nu är vi hemma efter en vansinnigt rolig Rhodostripp.

Trots att vi hade bokat ospecat så hamnade vi iaf på ett riktig bra hotell i största staden (turligt nog inte på samma som moster och morbror). JP visade prov på oanade engelskatalanger under hela resan och försökte bland annat beställa stripes istället för strips på en restaurang och hålla ett tal till servitören på en annan. "First I would like to thank you for a fantastic evening". Sen ramlade hon pladask på ett övergångsställe. Mycket underhållande.

Vi hittade två pensionärer från Boden på vårt hotell som vi adopterade till våra hjärtan (eller om det var tvärtom) Leffe och Biggan kallade vi dom. I själva verket hette dom Tord och Gunborg, men det passade liksom inte. Leffe höll samma standard som Jenny vad gällde det engelska språket och jag och Biggan utbytte menande blickar vid poolside och log lite generat i mjugg.

Sen blev vi risiga i skrinet, men inte lika risiga som våra nyfunna vänner Anna och Lina från Göteborg, som spenderade många timmar framför toastolen. Jag visade prov på min oanade talang som badnymf och badade sönder en bikini. Sen hittade vi en trevlig taxichaufför som visade sig kunna "Vem kan segla för utan vind". Mycket underhållande.

På bargatan visade vi prov på oanade karaoketalanger. ABBAs "Thank you for the music" blev gravt slaktad i Skellefteåiskt regi. Dessutom svirade vi runt på strippstänger tillsammans med togaklädda islänningar. Efter det visade vi prov på fantastiska öldrickartalanger och bemästrade vattenpipan med samma glans. JP rökte som en skorsten och jag ljög som en borstbindare. Fritt ljug efter 24. Vi upptäckte även till vår stora glädje att "Tjernobylbarnet" spridit sig ända till Grekland och lärde oss en ny Lucky-dans. Resan kröntes med att göra en jävligt tacky tatuering som tursamt nog går bort om ett par veckor.

Att vakna till liv i en trång flygplansstol kl sju på morgonen, rostig i kistan, med en baksmälla som varit kroniskt i en vecka, iklädd shorts och höra flygvärdinnans "Välkommen till Skellefteå, temperaturen är +1C" var ganska mycket hatliv. Nåväl, borta bra men hemma bäst som dom säger.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Fast han sjöng ju faktiskt "Vem kan cykla förutan vind"!

maria sa...

Potato-potato. Stripes-strips. Vem bryr sig liksom!? ;D

Anonym sa...

låter ju som en underbar resa! :D

Och vad gäller the intergalactic plattång så är det elin som ska ha all cred för min hårstajling denna gång :P