Att ragga på stranden.

Idag hade jag tänkt döda en myt. Den handlar om att ragga på stranden.

Inget kan väl vara mer mytomspunnet än att ragga när man befinner sig på beachen. Det måste ju vara det ultimata, det lättaste och det mest klassiska sättet att hooka upp någon av det motsatta könet på. Lättklädda och snygga människor vart man än vänder sig. Okej då, uppblandat med medelålders män i Speedos (Peter Siepen går bra) och skrynkliga tanter som envisas med att sola topless.

Men annars är ju stranden the place to be. Du kan bara sitta där i skuggan under ditt parasoll, med dina dyra brillor och smutta på en exotisk drink och se lite lagom uppushad, indragen, utplutad och insmord ut och vänta på att grabbarna ska flocka sig. Eller?

Fuck it. När vi svenskar åker på charter en vecka (för att sommaren har varit åt helvete trots att Wolfgang lovat REKORDSOMMAR) har man sex dagar på sig att svettas och tokpressa på en smockfull strand tillsammans med tusentals andra soldyrkande turister för att om möjligt få lite färg på kroppen. Då oftast i en grisskär ton, som matchar din grannes fem månader gamla kolikbebis hudton perfekt. Allt detta slit för att få några avundsjuka kommentarer från arbetskamrater och vänner när man kommer hem i stil med "Men åh, har du varit utomlands, Gud vad brun du är". Varpå det är en oskriven regel att man som svensk alltid måste svara "Brun? Äsch, inte nu längre, nu har ju all färg farit", även om man kom hem dagen innan.

Vart jag vill komma med detta lilla inlägg är att det faktiskt är omöjligt att ragga på stranden om man inte är ute efter någon pervers jävel som tänder på en genomsvettig (Eva och Carl Taylor ligger i lä) rödbränd, uppjäst och fräknig tjej som ligger utfläkt på en solstol som en död och flådd älg med en handduk på skallen för att undvika solsting. Det funkar liksom inte.

Och därmed är myten förhoppningsvis dödad och begraven. Håll er till krogen, gott folk.