Den här bilden är egentligen bara en hyllning. Till livet i stort. Till skimrande framtidsdrömmar och stora mål. Till dagar som varit och dagar som skall komma. Till vänskap som överbygger åldersbarriärer. Till glädje och eufori och till Harry och Gunilla. Här kommer fortsättningen på "Dagens applåd". It aint over yet... Och Harry var inte så full som han ser ut. Kanske inte JP heller.
januari 25, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
shizzel my diszzel vad roliga dom var! tusen tack för skjuten igår! ;)
Jag var ju bara lycklig över att vi träffat dom! Haha, skål för Harry och Gunilla :)
jag trodde jag att jag var din finest på ängesvägen:( alltså det här är ju bajs. Vi kommer inte hem förrrän den 9 och den 10 drar ju du:(:( Vi får hålla tummarna på att vi får komma hem den 8:onde, då kanske du kan hinna träffa mig en stund iaf..?=) pussssss
Skicka en kommentar