För ett par dagar sedan satt jag och åt middag i köket. Radion var på och för tillfället spelades "Oh boy" med Miss Li.
Då kommer pappa inhasandes i köket i sina fårskinnstofflor storlek 44. Han går fram till köksbänken, plockar med sig en apelsin och säger "Det här är ju Miss Li".
Innan jag hinner uppfatta vad som just hänt så är han ute ur köket igen och där sitter jag och gapar som ett fån med några spagettistrån på väg ut ur munnen. Sa han Miss Li?
Pappa D? Han som är uppvuxen med Elvis Presley och Neil Sedaka. Han som brukar sitta vid köksbordet med en kanelbulle och lyssna på kvällsandakten kl 21.45 på Radio Skellefteå. Han som är övertygad om att indierock är ett indiskt ytterplagg och bara känner till Timbuktu som stad. Han som tror att Daft Punk är en sjukdom. "Du vet han drabbades av Dafftpunck, jo he var ingen vacker syn".
Ni förstår kanske att förvåningen var stor? Efter denna väldigt sinnesförvirrande händelse drabbades jag av en apatisk chock som jag just så pass har återhämtat mig ifrån.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Han kanske sa.. ""finns hä nå müsslii.." " eller " har du sett ruthiie"--- kanske:$
Pappa Dans oanade sidor träder fram, likt mina oanade sidor börjar visa sig bland folket nu också, ikväll har jag fått så mycket gratissprit att jag inte vet vad längre!
man slutar aldrig att förvånas
Haha okej! Jag sa väl de då, kommer inte ihåg de, helt serri! nästa söndag kommer en krönika!
Skicka en kommentar