Veckans bravader.

Jag har gjort mycket spännande saker i veckan. Ovanliga saker. Saker som jag egentligen inte är så stolt över.

Jag har varit på hockey två gånger och besökt Coop två gånger. Det måste nog vara rekord. Inte ens när jag jobbade där fick jag jobba två gånger i veckan...

Hockeyn må då vara, det var faktiskt riktigt trevligt, förutom att det bjöds upp till två förlustmatcher. Hade jag varit en lite lustig medelålders kvinna som aldrig ser på sport (typ min mamma) så hade jag naturligtvis, med glimten i ögat, skyllt förlusten på att jag var där och tittade. Att jag var jinxen, men herregud, så var det givetvis inte. Jag skyller på att Månsson spelar bakis och att Renberg glider runt på isen och tror att han är större än Obama.

Förlusterna till trots, så fick jag veta en massa viktiga saker. Som att Ruthie har sökt jobb i sekretariatet. Hon har faktiskt "soooekt älle jabb harr inne". Ihärdig donna, den där. Vidare fick jag reda på att Marttinen har en jättepetterniklas och fick lära mig skillnaden på offside och icing en gång för alla. Nu kan jag det i sömnen.

Besöken på Coop var lite mer bekymmersamma. Ända sedan jag slutade på Rövslickeriets slott så har jag försökt undvika att sätta min fot där. Men mamma ville ha sällskap under storhandlingen, så jag ställde motvilligt upp. De hade ju så billig kyckling den dagen...

Jag fick ångest redan ute på parkeringen. När vi sedan skulle gå in så kände jag igen den bekanta doften. Det luktade bakterier och baciller. Det luktade rädsla från undersåtarna i den illa uppställda personalhierarkin. Det luktade billig Date-parfym från min förra chef som irrade runt bland gångarna, ständigt beredd att avfyra en kvittrande hälsning lika falsk som Pernilla Wahlgrens påklistrade leende. Det luktade nybakat bröd och gamla bananer. Men inte grillad kyckling.

Vi blev utan kyckling. All möda i onödan, tänker ni nu. Stackars Maria. Men inte gick jag lottlös från Coop, inte. Nej, mamma tyckte jag skulle få ett par fårskinnstofflor för 24.90:-

Jag protesterade förgäves. "De kan ju vara bra att ha i Australien. Ja, att gå i inomhus såklart. Sen kan du ju rentav lämna dom där".

No shitshizzle? Är det sanning? Jag skulle alltså utan att känna skuld, kunna lämna tofflorna i Sydney. Det är ju för bra för att vara sant. Frågan är om de inte kommer att få möta sitt öde redan på Arlanda, på botten av en sopkorg...