Jag är en lugn person med takt och ton, måttfull och balanserad.
Jag är tyst och stilla, det ska mycket till innan jag blir exalterad.
Ibland blir jag lite arg på mig själv för att jag är för lugn och sävlig. Det är inte alls mycket uppdämd ilska som ligger och pyr under min fridfulla fasad. Tvärtom, jag är som en filbunke. Jag tar inte en diskussion om jag inte måste. Delvis för att jag är konflikträdd och delvis för att jag inte orkar hetsa upp mig i onödan.
Ibland kan det dock även hända att en sovande vulkan får ett utbrott. Eller ett försök till ett utbrott som ofta kvävs innan det hinner komma upp till ytan och dränka omgivningen med het lava.
Igår körde jag bil till Kulturfikat på Ploggatan. Vid korsningen efter Sunnanåskolan kommer en liten Saab från höger, men eftersom jag befann mig på huvudled forsatte jag köra. Lillsaaben kastar sig ut på Skråmträskvägen rakt framför mig. Jag kastar mig i min tur både på tutan och på bromsen. Saaben väjer ut i en snövall och jag efter. Hjulen låste sig och jag lyckades få stopp på stackars PAP:en ungefär två decimeter (inte en överdrift) från framförvarande skamfläck till fordon och chaufför.
Och där står vi två och blockerar vägen som om det inte fanns någon morgondag. Och jag känner hur vreden pyser ut ur varenda kroppsöppning. Saaben sitter fast djupt i skiten (läs: snön). Jag kliver ut ur bilen, beredd med alla himlens, jordens och helvetes svordomar på tungspetsen.
Innan jag hinner öppna munnen och spotta väl valda okvädesord i ansiktet på Saabmarodören så har jag hunnit bli överöst av ett x antal "Förlåt","Jag såg dig inte", "Jag körde alldeles för fort", samt några "Allt var mitt fel".
Och som genom ett trollslag så mjuknar fröken Nyström och hur jag än försöker så är allt jag lyckas få ur mig ett "Öh, öh...men vart hade du ögonen då?"
Vad fan liksom? Jag frågade till och med om de behövde hjälp att ta sig loss från snödrivan. Det är not cool.
Idag ska jag fara på Expert och hämta min mobil som sammanlagt varit på verkstaden i elva veckor. Därför har jag övat hela dagen framför spegeln på att vara lagom spydig och ståndaktig i mina åsikter. Den här gången kan jag inte misslyckas...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Eftersom PAP:en har ABS så låste sig ikke hjulen. Liar liar, pants on fire.
vafan vet du, du var inte med. nåt var det som låste sig iaf.
Hur som haver med ABS bromsar eller inte så blir man lite varm i hjärtat när man läser det här. Jag kan se det så klart framför mig, och våra reaktioner hade varit så totalt olika min vän! Keep it up dude! Kram
Var det nått som låste sig var det nog DUJA.
hehe jag skulle f.ö. reagera exakt likadant. hela jag är ett enda försonande drag., med några få undantag kanske.
jobbigt när den i andra änden tjafsar så man måste ta i och låtsas så man inte blir totalt rövknullad i alla konfliktsituationer..
Haha, vad kul att höra att jag inte är ensam! Skulle nog vara rätt lama reaktioner från båda håll om vi skulle krocka!
Skicka en kommentar