Jag har varit väldigt hungrig. Mamma har sprungit runt i huset som ett jehu de senaste dagarna och ryck ut kontakterna till alla elektroniska apparater ur väggen. När jag frågar varför svarar hon "Det åskar ju". Jag förklarar för henne att det bara är min mage som mullrar.
För att få tyst på detta letade jag under gårdagen efter något tillåtet att äta. Banan? Njet. Flingor? Nix. Rostat då? Nej. Jag fick dock syn på en glasburk med linfrön i skafferiet. Hungrig som jag var så lastade jag in en rågad matsked i käften.
Det är något som jag tycker alla bör pröva på hemma. Känslan är praktiskt taget obeskrivlig, men jag tänker ändå ge mig på ett taffligt försök.
Tänk dig att du sprättar upp en saccosäck och sticker ner skallen i den och försöker svälja alla de små kulorna. Samtidigt. Det går liksom inte.
Dessutom har farmor B sagt till mig att man ska tugga skiten för att få i sig nyttigheterna. Så jag tuggade. Och tuggade. Och tuggade. Så länge att jag glömde bort att andas och fick plötslig andnöd och satte hälften av fröna i halsen. Kvarvarande frön flög ut på diskbänken som en svärm av små bruna missiler på grund av efterföljande hostattack.
Linfrön. It's a must-try, folks.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Linfrö är annars gott att ha i fil. Släng i lite solrosfrön och russin så har du en kanonfrukost! (om man vill lyxa till det lite kan man hacka ner lite banan också)
Så där, årets mattips från mig:)
Gillar f ö starkt att min favoritbloggare har återvänt, me like:)
Ah, det där ska jag absolut lägga på minnet! Man ska kanske inte äta dom ensamma...
Alltför vänligt av dig, jag blir hemskt glad! Gillar fö inte att min favorit Uppsala-bo återvänt till just...Uppsala.
Skicka en kommentar