Jag pratade lite allvar med min 4-åriga granne Freja härom kvällen. Hon är en klyftig tjej, jag har lärt henne allt jag kan. Bland annat vet hon att man bör steka blodpuddingen och inte koka den som man gör hos Nilssons...
Hur som haver så började vi prata om min framtida musikkarrär. Hon, liksom jag, spelar (läs: äger) nämligen munspel.
- Hur går det för dig att spela då, Freja?
- Jo, bara fint. Men jag spelar inte så ofta.
- Aha, för mig går det mindre bra. Det låter liksom inte bra. Du kanske kan lära mig?
- Men, förstår du, det är bara att du blåser i hålen och flyttar munnen åt olika håll och blåser olika hårt. Då kommer det melodier av sig självt.
- Ah, tack så mycket för lektionen, hörrdu.
-Äsch då, det var väl inget.
Så ung och klok och oförstörd att det gör ont. Tänk om alla tänkte sådär. Vilken fantastisk karriär jag hade haft framför mig då...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar