Word!

Jag tänker ofta på ord.

Fula ord.

Fina ord.

Jag tycker att bitterljuv är det finaste ordet som finns. Och morgonrodnad. Frenesi är också fint. Ordet alltså.

Sen när det kommer till fula ord blir allt på en gång så mycket mer komplext. Det är som att Horace Engdahl har sneknullat språk-Fredrik Lindström och frukten av detta dirty pleasure blev ett gäng bastarder som inte ens borde få kallas ord men som ändå görs det av den stora massa som i folkmun kallas just "folket".

Jag tänker på ord som Cysta. Vårtgård. Frätande. Bukspottskörtel. Kuslig. Älgkalv. Skamfläckar till ord som jag vill förbjuda i varje ordlista såväl som i var människas vokabulär. Vokabulär var ju för övrigt också ett riktigt fult ord...

Jag kan hålla på i all evighet men nu tänkte jag ägna dagen åt något mer konstruktivt. Typ göra knäck och lyssna på Phil Spector.

Hejdå!