På jobbet är jag alltid på tårna.
Pigg. Glad. Och fantastiskt företagsam. De senaste dagarna har jag dessutom visat prov på en extraordinär arbetsmoral. Så pass extraordinär att vissa arbetskamrater överväger att utse mig till Årets medarbetare 2008. (Det där med ironi har aldrig varit min grej)
I söndags jobbade jag med Funky Fredde och Mahatma Lindgren. En rätt vanlig söndag med andra ord.
När jag satt där vid mikrofonen på söndagsaftonen och var sådär alldeles särskilt arbetssam så kom plötsligt Fredde fram och började skandera något som följer:
-Fy fan, vad du luktar vitlök, jag kan knappt stå här. Vad käkade du igår egentligen?
-Eh, på Frasses.
Vid den här tidpunkten får någon i lokalen Bingo och jag säger "Ingen mer, en vinnare 30 kronor, fyller tre rader" eller något liknande i mikrofonen.
-Du kan inte lukta sådär bara av ett skrov, du måste ha käkat något till pommesen?
Liksom ironi, har tvåvägskommunikation heller aldrig varit min grej, så utan att tänka på att jag har mikrofonen påslagen så svarar jag
-DRESSING!! Så att alla i lokalen hör.
Jag dog av skratt. Fredde dog av illvilja. Men så vitt jag vet så dog ingen av pensionärerna. De bara knyckte på nacken, rätade till löständerna och inväntade "Ivar 22".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Utan att tänka att du har mikrofonen påslagen.....? NOT!!
Du satt tyst och funderade i flera sekunder (med mikrofonen avslagen), samlade mod, närmade dig mikrofonen. Tryckte sedan ned knappen till den i samma ögonblick som du krystade fram... dressing!!
Mwohahha!
"De bara knyckte på nacken, rätade till löständerna och inväntade 'Ivar 22'."
Haha, den här meningen är guld!
Hahaha:-) Strålande sagt!
Det var inte tzatziki då?
Vitlök är ju f.ö. gott! (eller har du redan känt det på polackens andedräkt?)
Haha dressing, jag tror ju mer på den indiska maten om jag ska vara ärlig ;)
Skicka en kommentar