Alla byar och alla stadsdelar verkar tävla om vilka som kan stoltsera med den finaste granen varje år.
I Klutmark har vi en egen tävling, i folkmun kallas den "Kom-igen-nu-vi-försöker-hitta-en-gran-som-är-ännu-fulare-än-den-vi-hade-förra-året". I år har vi lyckats igen.
Om jag inte hade haft sådana bittra fejder med Expert på senaste tiden så hade jag kunnat ta ett kort och visat er byns skamfläck. Men istället tänkte jag ge mig på en målande beskrivning.
Tänk er en brun pinne som är ungefär tre och en halv meter hög. Tänk er sedan uppskattningsvis tretton smala grenar, asymmetriskt utspridda över den bruna pinnen. Tänk er vidare att man slänger över långa rader av glödlampor på en sladd över pinnen, så att man absolut inte ska missa den efter mörkrets inbrott. Tänk er till sist att man bara ser toppen av pinnen eftersom något ljushuvud har skottat ihop en stor snöhög framför den.
Om vintrarna kan vi numera inte bara skrodera över att vi har en skidbacke, vi är också inofficiella ägare till kommunens fulaste julgran. Nästan värt ett besök, va?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ingen gran slår väl ändå Nilssons? ;)
Som vi säger här nere: You got to do it.
Eva, det var ju bara de första åren era granar var groteska. Nu har ju Rune shapat upp sig riktigt mycket :D
Skicka en kommentar