På tal om det där med tant. Här kommer nästa pinne på stegen. Jag har köpt stödstrumpor.
Vart fan är världen på väg liksom? 21 år gammal och redan allvarligt traumatiserad och skadad inför framtiden.
Eller egentligen har mamma köpt dem till mig och har tänkt ta över dem efter jag kommer hem. Genom att förtydliga detta så inbillar jag mig att det hela känns lite mer legitimt och lite mindre genant, men i själva verket har jag nog fel.
Marinblå.
Jag funderar nu också på att ta med mig några torra finska pinnar i en liten Tupperware-låda och bjuda mina medpassagerare. Eller ta med mig en palett av Allers, Hemmets Veckotidning, Året Runt och Allas, samt tre stycken blyertspennor med suddgummi på toppen till att lösa korsord. Det räcker inte med en, en kan ju gå sönder. Eller två...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag skulle också köpa stödstrumpor till Singapore-flighten, men kom på det först på Arlanda och då var Apoteket redan stängt. Och Singapore är ju bara halvvägs till Sydney. Klart du ska tänka på dina vader!
Så det var mamma K som införskaffat de marinblå. Kom ihåg, du har inte någon egen vilja.
Skicka en kommentar